Torsdagen den 15 november

Även idag har jag varit på jobbet. Kanske känns det bra att gå till jobbet på grund av att då känns livet lite mer som vanligt? Under de dagarna som jag har varit på jobbet sedan vi fick beskedet, har jag försökt att tänka igenom mina uppdrag och se till att någon annan kan göra mina arbetsuppgifter under tiden jag är borta. Alla kollegor har varit väldigt förstående och hjälpsamma.

När jag gick ifrån jobbet idag kändes det lite konstigt. Jag vet ju inte när jag kommer dit nästa gång, eftersom vi ska göra fostervattensprov imorgon och får svaret på det i början på nästa vecka. När vi får provsvaret behöver vi fatta beslut om hur vi går vidare och då tror jag att det kommer att kännas jobbigt igen. Då borde tårarna komma tillbaka. Undrar hur vad som har hänt med graviditeten nästa gång jag kommer till jobbet?

Jag kan inte påstå att jag är orolig för morgondagens fostervattensprov. Idag har jag pratat med två kollegor som har gjort det och enligt dem gör det inte ont. Professor Lars-Åke har informerat oss om att missfallsrisken är 0,5-1 % vid fostervattensprov. I detta fall är jag inte bekymrad över den risken för jag ser det som så att blir det missfall så är det meningen. Genom att göra fostervattensprovet kommer fyra av fostrets kromosomer att testas och genom testet fångas 99 % av alla kända kromosomavvikelser upp.

Jag tror att jag kommer att sova gott även i natt. Jag har sovit som en stock varje natt (utom en) sedan vi fick beskedet. Dessutom somnar jag väldigt gott i soffan när vi tittar på tv.