Tisdagen den 13 november – tillbaka på jobbet

Idag har jag varit på jobbet för första gången sedan vi fick beskedet. Jag har ju haft kontakt med flera arbetskamrater både via mail och telefon, så det kändes inte konstigt att gå dit. Som väntat fick jag i stort sett ingenting gjort jobbmässigt under dagen, men det var inte heller min tanke. Dagen gick åt till att prata med kollegor och svara på frågor från kollegor som redan visste och informera kollegor som inte visste hur det ligger till. Bland annat var det flera som frågade om tillståndet är farligt för mig, men graviditeten innebär ingen fysisk risk för mig i nuläget. Inte en enda gång under dagen kände jag att tårarna var nära, vilket är ovanligt för att vara mig. Har jag inte fattat vad som hänt eller finns det inga tårar kvar?

Det vara hur som helst roligt att vara på jobbet igen och som det känns nu kommer jag att orka gå dit imorgon igen.

På vägen hem ringde min barnmorska från Barnmorskegruppen och frågade hur det var med mig. Jag hade också hoppas att professor Lars-Åke skulle höra av sig under dagen för att berätta att han varit i kontakt med sin engelska kollega Dr Basky, men tyvärr ringde han inte. Förhoppningsvis ringer han imorgon. Dr Basky har relativt mycket erfarenhet av acardiac twin, men ändå förhållandevis lite erfarenhet eftersom det är så ovanligt.