Onsdagen den 7 november 2007 – Vi får beskedet om arcadiac twin

Äntligen var det dags för inskrivning hos barnmorskan. Förhoppningvis skulle jag efter besöket förstå fullt ut att jag var gravid, tänkte jag när jag gick dit. Jag hade ju inte känt full glädje än. Kanske beror det på tidigare missöden och att jag är medveten om att det kan gå fel, trots att jag gjorde ultraljud i vecka 8 och allt då såg bra ut? Kanske beror det på att jag innerst inne känt på mig att allt inte stod helt rätt till?

Barnmorskan på Barnmorskegruppen frågade om jag vill göra ett ultraljud till eftersom möjligheten att göra det finns där. Jag tackade ja med förhoppningen att jag mer skulle förstå att jag var gravid efter det. Barnmorskan som utförde ultraljudet var tyst en för lång stund efter att hon börjat sin undersökning och jag förstod att något var fel. Ser du inga hjärtljud, frågade jag trots att jag såg att fostret sparkade. Jo, jag ser hjärtljud här sa hon och visade. Men jag ser ett foster till och det ser tyvärr inte normalt ut. Låt mig få hämta en kollega, sa hon. En annan barnmorska kom in och konstaterade att även hon såg två foster, varav det ena inte såg normalt ut. De sa också att det kunde vara så att det fanns en koppling mellan de två fostren, men att en specialist behövde undersöka mig ganska omgående. De ringde till Östra sjukhuset och två timmar senare var vi där.

I remissen som barnmorskan skrev och skickade med mig stod det: Acardiac twin? Vad var nu detta? Jag åkte hem, åt lite och började söka på acardiac twin på nätet, medan jag väntade på att Mathias skulle komma hem. Jag fick klart för vad det var på ett ungefär, men en heltäckande bild var svår att få. Eftersom det är så ovanligt, fick jag inte så många träffar vid en snabb sökning.

På Östra fick vi träffa professor Lars-Åke och ytterligare två läkare, som jag i dagsläget inte minns namnen på. De gjorde en ultraljudsundersökning och konstaterade att det var acardiac twin. De berättade det som de visste om acardiac twin och om risker och möjligheter de kände till. Lars-Åke berättade att han endast stött på två fall tidigare och det senaste var länge sedan. I de två fallen hade utgången varit positiv i ena fallet och negativ i det andra. Han sa också att han kunde se att det fanns relativt mycket vätska i hjärnan och nackspalten på det friska fostret. Det kunde tyda på att även det fostret är missbildat, men kan även vara en konsekvens av att dess hjärta pumpar för två.

De närmaste dagarna ska läkarna läsa på och diskutera med kollegor runt om för att få en bättre uppfattning. På måndag ska vi tillbaka till Östra och då kommer en ny ultraljudsundersökning att genomföras.

Innan vi åkte hem och hämtade Rebecka tog vi en promenad runt Härlanda tjärn och diskuterade, spekulerade och fällde tårar.

Resten av dagen turades vi om att surfa för att få veta mer och vi ringde även till våra föräldrar och några vänner.