Torsdagen den 3 januari – Livet går vidare

Livet går vidare och vi har de senaste dagarna levt som vanligt fast tankarna på vad som hänt emellanåt kommer.

På nyårsdagen var vi hemma och tvättade och tog sedan en promenad. Igår onsdag var vi hos familjen Stensson och hälsade på. På kvällen när vi kom hem var vi väldigt nöjda att vi åkte iväg. Det var skönt att komma hemifrån och dels prata om vad som hänt, dels prata om annat. Idag har Rebecka och jag varit på bio medan Mathias var hemma och la golv. I fredags förmiddag var vi och köpte 30 m2 golv, som vi tänkte lägga under ledigheten. På fredag eftermiddag fick vi ju beskedet att fostret var dött och sedan dess har alla paketen med golv legat i hallen.

Olika tankar och känslor har kommit upp de senaste dagarna. Jag grubblar inte på varför det hände eller varför det hände just oss. Jag har liksom bara konstaterat att det har hänt och vi kunde inte göra något åt det. Det finns stunder när jag känner lättnad över att det har hänt, eftersom det ändå fanns så lite glädje i graviditeten. Att vara gravid är ju ett tillstånd att njuta av, men det har jag inte kunnat göra speciellt mycket. Graviditeten hade ju varat i 20 veckor, men sammanlagt har jag inte vågat eller kunnat känna glädje i mer än fem veckor. Det var de tre veckorna som gick mellan det första ultraljudet på Sahlgrenska i graviditetsvecka åtta och inskrivningen hos barnmorskan i vecka elva, då acardiac twin upptäcktes. Sedan var det de två veckor från det att vi var på Huddinge för sista gången den 11 december tills jag började känna att något inte stod rätt till.

Fysiskt känner jag mig i stort sett återställd. Man förstår att förlossningen inte var speciellt fysiskt påfrestande för kroppen eftersom återhämtning gått så fort. Psykiskt tror jag inte att jag är återställd. Jag känner mig liksom tagen av situationen och inte alltid så snabb i huvudet.

Imorgon ska vi till Östra för att träffa en kurator. Vi kommer då bland annat diskutera hur vi vill att begravningen ska gå till. Det finns två alternativ. Det ena alternativet är att vi själva ordnar med en begravning och en grav. Det andra alternativet är att sjukhuset tar hand om begravningen. Fostren kremeras då och läggs i en grav tillsammans med andra foster. Då är inte vi med på någon begravning.