Torsdagen den 24 januari – Andra arbetsveckan

Nu är andra arbetsveckan snart avklarad. I måndags kändes det väldigt bra, vilket kanske berodde på att jag hade vilat hjärnan under helgen. Tisdag, onsdag och idag har jag känt mig så där svårbeskrivligt trög i hjärnan, men det är i alla fall skönt och roligt att vara igång med jobbet igen även om jag inte har min vanliga kapacitet än.

Det jag är lite rädd för är att de jag jobbar med ska ta för givet att jag är helt återställd bara för att jag är tillbaka på jobbet och ser fullt frisk ut på utsidan. Om någon tar för givet att jag ska prestera lika mycket som vanligt innan jag kan det, får jag ju givetvis försöka förklara hur jag känner mig.

Igår var jag och pratade med vår löneadministratör Harriet. Eftersom jag ändå var i Stockholm och jobbade tänkte jag att det kunde vara trevligt att få se hur hon såg ut. Jag har ju pratat med henne flera gånger i telefon genom åren. Hon förklarade Försäkringskassans snåriga regler vid sjukskrivning. Jag funderar på att ta ut flextid för att slippa blanda in Försäkringskassan, efter två veckors sjukskrivning.

Det är flera som har frågat mig om det inte var hemskt att föda fram ett dött barn/foster. Det tycker jag inte att det var. När vi fick reda på att det var en acardiac twin-graviditet talade läkarna om att oddsen inte var speciellt goda för den friska tvillingen. Nu utvecklades ju graviditeten på ett positivt sätt och läkarna och vi var optimistiska, men min fasa var ändå att det friska fostret inte skulle klara sig och jag skulle behöva föda fram två döda tvillingar.

När jag fick beskedet på Barnmorskegruppen att det friska fostrets hjärta hade slutat att slå var min spontana reaktion att det värsta var inte att det var dött, utan att jag var tvungen att föda fram de döda tvillingfostren. Det fanns liksom inga alternativ. När jag ser tillbaka på förlossningen så här drygt tre veckor efteråt kan jag säga att det inte var hemskt att föda fram dem. På något sätt kändes det naturligt. Och det är faktiskt som så att jag känner mig stolt över att ha varit med om två förlossningar. Att jag sedan inte fick ett eller två levande barn genom den andra förlossningen är ju sorgligt.