Söndagen den 3 februari – Fem veckor senare

Idag är det exakt fem veckor sedan förlossning och drygt fem veckor sedan vi fick beskedet att fostret var dött. Det känns som att det var länge sedan. Vi är i fullgång med vårt vanliga liv och häromdagen slog det mig att vi har pratat väldigt lite om vad som hänt den senaste tiden. Det är ju visserligen så att man blir påmind många gånger varje dag, men det kändes ändå som att det inte finns så mycket nytt att säga just nu. Dessutom känner jag mig glad även på insidan kroppen på ett sätt som jag inte känt på länge. Det känns inte tungt längre.

Det fungerar bra på jobbet. Jag känner att hjärnan är nästan som vanligt igen och jag klarar av att jobba heltid utan problem.

Nästa måndag ska vi till Östra på återbesök. Före lunch ska vi träffa läkaren Lars-Åke, som har följt graviditeten sedan början av november. Förhoppningsvis är obduktionsresultatet klart så han kan förmedla oss det. Jag är lite orolig för att obduktionen ska visa på något som vi inte har förväntat oss. Vi förväntar oss, och vill inte heller, att de inte ska hitta någon orsak till att fostret dog. Då skulle i så fall förklaringen vara att dess hjärta fick jobba för mycket för att orka med. Efter lunch har vi tid hos kuratorn. Om obduktionen är klar kan hon läsa resultatet i min journal innan vi ses. Tanken är att vi ska prata om tiden som har varit sedan vi sågs senast samt om det som vi vill prata om eller fråga.