Fredagen den 18 januari – Första arbetsveckan är slut

Den första arbetsveckan är slut. Det har fungerat bra efter omständigheterna och jag har kunnat slutföra de arbetsuppgifter jag har tagit på mig under veckan. Jag märker dock att jag har långt kvar innan jag är som normalt igen. Jag kan inte alls jobba i samma tempo som vanligt. Som tur är har jag inte glömt hur jag ska utföra mina arbetsuppgifter.

Under veckan har jag jobbat både ute hos kund och på kontoret. De kunder jag har besökt har jag valt att innan mitt besök berätta vad som hänt. Jag har fått många kramar och vänliga ord från såväl kunder som kollegor. Jag har också mött människor som inte vetat hur de skulle hantera mig och därför valt att undvika mig. Det gör mig faktiskt ingenting att det finns människor som undviker trots att de vet vad som hänt. Jag vet ju att de egentligen bryr sig.

När någon frågar mig hur det känns eller hur jag mår finner jag fortfarande inte några ord som bra beskriver det. Det känns tungt, så mycket kan jag säga. Jag kan skratta och skämta, men känner ingen glädje i kroppen. Fysiskt är det inga som helst problem, jag känner mig hur pigg som helst. Men hjärnan är ansträngd tror jag. Den har arbetat en massa som jag inte har uppfattat och är därför trött. Imorse pratade jag med läkaren. Han sa att den bästa medicinen är att försöka leva ett så normalt liv som möjligt, men i ett tempo som känns bra. Vi kom fram till att jag ska vara sjukskriven på halvtid ett tag framöver. Då känns bra för då har jag möjlighet att jobba halvtid eller mer om jag vill och orkar.

Det ska bli skönt med helg. Vi ska inte göra något speciellt utan umgås och ta det lugnt. Nu känner jag mig rätt trött i huvudet och jag antar att det är veckans alla möten och intryck som satt sina spår.