Fredagen den 4 januari - besök hos kuratorn

Idag var vi hos en kurator på Östra. Vi pratade om vad som hänt, hur det har känts, hur det känns nu och om att sorgen har olika faser som är individuella. Vi pratade om hur man vet att man är redo att börja jobba igen. Vi pratade också om hur vi vill att fostren ska begravas. Det finns två alternativ. Det ena alternativet kallas särskild begravning och innebär att vi själva ordnar med en begravning och en grav. Det andra alternativet kallas anonym begravning och innebär att sjukhuset tar hand om begravningen. Fostren kremeras då och läggs i minneslunden på Kvibergs kyrkogård tillsammans med andra foster. Då är inte vi med på någon begravning. Vi känner att en anonym begravning är det som känns mest rätt för oss. Jag tycker att det känns bra att veta var fostren är begravda ifall jag vill gå dit, men en egen grav känns lite för mycket. Det känns också bra att Kvibergs kyrkogård inte är långt från där vi bor.

Kuratorn frågade också om vi valt att ge det döda fostret ett namn. Vi har diskuterat det, men har hittills inte känt att vi velat göra det. Det känns liksom främmande. Även om vi vet att det var en pojke säger vi inte ens han eller honom när vi pratar, utan säger det eller fostret. Kanske kommer detta att ändras, kanske inte.

Besöket hos kuratorn varade en timma. Det kändes lite kort tycker jag, men vi ska dit igen nästa fredag, så det blir det tillfälle att prata och diskutera mer. Vi är nöjda för att vi gick dit. Vi fick några tips på hur olika situationer kan hanteras, som kändes bra. Det var också skönt att höra hur andra har reagerat i liknande situationer.