Idag är det två år sedan förlossningen. År 2009 har varit oerhört mycket lättare än 2008. Jag har känt mig stark och har inte behövt kämpa för att orka med livet. Minnen av olika datum med olika händelser i acardiac twin-graviditeten har inte dykt upp under 2009, med undantag för idag. Den 30 december kanske är lättare att minnas eftersom det är dagen före nyårsafton? Jag läste vad jag skrev på bloggen för två år sedan, samtidigt som tårarna trillade längst kinderna. Tänk så mycket jag har glömt av det som hände. Minnena har bleknat och detaljerna har fallit i glömska.
Vi pratade idag om vi har behov att besöka kyrkogården, men varken Mathias eller jag tycker att vi har det behovet. Vi har endast besökt minneslunden en gång – i juni 2008. Kanske är det för att ingen av oss känner att vi förlorade ett barn (eller två) utan snarare förlorade drömmen om att vårt barn skulle födas i maj 2008. Liksom förra året tänkte jag att vi ska äta våfflor ikväll, så som vi gjorde dagen efter förlossningen för två år sedan.
Erfarenheterna från acardiac twin-graviditeten och den efterföljande sorgen har gjort mig mycket mer medveten i livet. Jag har lärt mig vad sorg är. Även om det har varit tufft är det inte en erfarenhet jag skulle vilja vara utan. Jag har också lärt mig att man kan vara lycklig och sörja samtidigt. Något som jag har blivit bättre på är att ta till vara på livet och njuta av det. Att glädjas åt det som är positivt i livet och att planera in roliga händelser för att ha något roligt att se fram emot. Förhoppningsvis blir 2009 ännu bättre än 2010!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar