Tisdagen den 30 december 2008 – Ett år senare

Ett år har nu gått sedan det sorgliga beskedet och den efterföljande förlossningen. Det är svårt att sammanfatta året kortfattat. När jag ser tillbaka på året kan jag tycka att jag har tagit mig långsamt framåt hela tiden. Även om jag har haft perioder då har jag mått sämre och varit mer ledsen. Under året har jag också lärt mig mycket om mig själv och mina reaktioner. Jag har lärt mig vad sorg är. Jag har lärt mig skillnaden mellan vänner och bekanta. Jag har lärt mig att livet inte är rättvist. Lärdomarna är många. Även om dessa lärdomar stundtals har varit tuffa, känner jag att de fått mig att växa som människa och gett mig en större insikt i vad livet kan innebära.

Jag har många minnen från förra året och jag var först lite orolig för hur jag skulle reagera och tänka nu när dessa dagar och klockslag skulle återkomma ett år senare. De dagar jag främst var orolig för var den 28 december då vi fick beskedet att den till synes friska tvillingen var död och idag, den 30 december då förlossningen ägde rum. Med facit i hand kan jag säga att jag inte har haft några problem med detta och att dagarna har flutit på som vanligt. Tankarna har så klart kommit med jämna mellanrum, men jag har inte känt mig speciellt ledsen eller ens nedstämd.

Idag när jag satt i bilen slog tanken mig att jag kanske borde ha besökt minnelunden på kyrkogården. Men jag kom fram till att eftersom tanken inte slagit mig tidigare, så är det nog inte så viktigt för mig att göra det just idag. Om det har varit viktigt för mig hade jag tänkt på det för länge sedan och planerat in det idag. Jag har bara varit på kyrkogården en gång hittills, eftersom jag liksom inte känt behov av att gå dit. Det som vi gjorde idag för att på något sätt minnas, eller hur jag nu ska uttrycka det, var att äta våfflor med glass och sylt. Förra året åt vi våfflor som nyårsmiddag. Nyårsafton var ju dagen efter förlossningen och vi var inte i form för något större nyårsfirande då.

Något som jag tror att jag har blivit bättre på under året är att ta till vara på livet och njuta av det. Att glädjas åt det som är positivt i livet. När jag jämför med förra året vid den här tiden känns livet så mycket lättare att leva nu än då. Under den perioden som var från det att vi fick beskedet om att det var en komplicerad tvillinggraviditet till beskedet om att den till synes friska tvillingen dött, hade jag en oro för graviditeten inom mig som jag tror att jag inte var fullt medveten om. Livet känns därför mycket lättare nu eftersom jag känner att jag inte har någon oro eller sorg som tynger mig.

Imorgon är det nyårsafton och efter den börjar det nya året 2009. Jag hoppas att det blir ett år som inte är så känslomässigt ansträngande som 2008 har varit. Som det känns nu ser det ljust ut för 2009.