Av någon anledning har jag inte fått tummen ur att besöka minnelunden på Kvibergs kyrkogård förrän idag. I och för sig har det inte varit aktuellt så lång tid, eftersom det troligtvis inte var så länge sedan askan spreds där. För ca åtta veckor sedan fick vi obduktionsresultatet och efter att obduktionen är klar tar det ca sex veckor innan askan sprids i minneslunden.
Mathias, Rebecka och jag besökte alltså minneslunden idag. Jag trodde att det skulle göra mer ont i mig än vad det gjorde. Vi berättade för Rebecka att den som skulle ha blivit hennes lillebror finns i himlen och varför vi var på kyrkogården, men hon tycks inte förstå. Hon sa bara: ”Då kan jag passa honom” och sedan ville hon vattna blommorna.
På tisdag är det dags för ett nytt besök hos kuratorn. Det är ca en månad sedan jag var där senast och det känns faktiskt som om jag har kommit ytterligare en liten bit på väg framåt sedan förra besöket. Jag tror att en veckas semester på Mallorca och miljöombytet som resan innebar gjorde mig gott. Samtidigt vet jag och känner jag att det är långt kvar innan jag kan prata om vad som hänt utan att få tårar i ögonen.
söndag 22 juni 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)